Lancashire Heeler 
Rasstandard för Lancashire Heeler
Ursprungsland/hemland: England
Användningsområde: Boskapsdrivande hund, sällskapshund
FCI-Klassifikation: Ej erkänd av FCI
Bakgrund/ändamål: är som hundtyp mycket gammal och har så länge den funnits
använts som boskapsdrivande hund. Fram till 1800-taletsslut fanns det i England många lokala
varianter. En, som anses ha uppkommit genom korsningar mellan corgi och manchester-terrier,
fanns i Lancashire. På 1970-talet påbörjades en rasinventering och 1981 erkändes rasen av den
engelska kennelklubben.
Helhetsintryck: Lancashire heeler är en liten, stark, robust byggd, alert och energisk arbetshund.
Viktiga mått- förhållanden: Avståndet mellan manken o svansansättningen ska överstiga
mankhöjden med ca 2,5 cm.
Uppförande/karaktär: Lancashire heeler är en boskapsdrivande hund som också visar sin
terrierinstinkt när den jagar kaniner och råttor. Den är modig, glad och tillgiven sin ägare.
Huvud: Huvudet ska stå i proportion till kroppen. Skallens övre plan och nosryggen ska vara
parallella.
Skallparti: Skallen ska vara flat, bred mellan öronen och avsmalna mot ögonen.
Stop Stopet ska vara måttligt markerat. Avståndet till nackknölen ska vara lika långt som till nos
spetsen.
Nosparti: Nospartiet ska avsmalna jämnt mot nosspetsen.
Läppar: Läpparna ska vara strama.
Käkar/Tänder: Käkarna ska vara kraftiga med ett perfekt, regelbundet och fullständigt saxbett.
Under- eller överbett är inte önskvärt.
Ögon Ögonen ska vara mandelformade, medelstora och mörka utom hos leverbruna hundar där
ögonen får vara ljusare för att harmoniera med pälsfärgen.
Öron: Öronen ska vara alert lyfta, lätta tippöron eller ståndöron. Hängande öron utan något lyft i
basen är inte önskvärt.
Hals: Halsen ska vara måttligt lång och väl placerad mot skuldran.
Kropp: Rygg Rygglinjen ska vara stram och plan, varken sänkt bakom manken eller fallande mot korset.
Ländparti Ländpartiet ska vara kort. Bröstkorg Revbenen ska vara väl välvda och nå långt bak.
Svans: Svansen ska vara okuperad och högt ansatt. När hunden är uppmärksam ska svansen bäras
lätt böjd men aldrig ringlad över ryggen.
Extremiteter:
Framställ: Benstommen ska vara kraftig. Skulderblad Skulderbladen ska vara väl tillbakalagda.
Armbåge: Armbågarna ska ligga väl an mot bröstkorgen.
Mellanhand: Mellanhänderna ska tillåta tassarna att vridas lätt utåt men inte så mycket att det
orsakar vekhet eller hindrar fria rörelser.
Framtassar: Framtassarna ska vara små, fasta och ha väl utvecklade trampdynor.
Bakställ: Bakbenen ska vara muskulösa och parallella sedda bakifrån i rörelse eller stillastående,
Aldrig hjulbenta eller hastrånga.
Knäled: Knälederna ska vara välvinklade.
Has : Hasorna ska vara välvinklade.
Baktassar: Se framtassar.
Rörelser: Rörelserna ska vara snabba, livliga, naturliga och fria.
Hud: Pigmentet ska överensstämma med pälsfärgen.
Päls: Pälsstruktur Underullen ska vara tunn och helt täckas av motståndskraftigt, kort, tjockt, hårt och
slätt täckhår. Täckhåret ska vara något längre på halsen. Underullen ska inte synas genom täck-
håret eller göra att pälsen på halsen står ut. Lång eller alltför vågig päls är absolut ej önskvärt.
Färg : Svart med tantecken eller leverbrun med tantecken. Tantecken med djup färg på nospartiet,
fläckar på kinderna och ofta över ögonen, från knäna nedåt, på bakbenens insidor och under
svansen. Det är önskvärt med s k tumtecken (svarta hår som ett tummärke i den rödgula
tanfärgen) ovanför tassarna. Tanfärgen kan blekna något med åldern. Vitt är inte önskvärt men
en mycket liten fläck på bröstet är tillåten.
Storlek/vikt:
Mankhöjd Hanhund: idealhöjd 30 cm Tik: idealhöjd 25 cm
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till graden av
avvikelse.
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som
menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i
pungen.
Svenska Kennelklubbens Standardkommitté 2002-06-05
