Om Rasen/About the Breed
Rasens Historia i England
Allmänt
Det finns mycket lite skrivet om Lancashire Heeler även i engelsk litteratur. Lika litet hittar man i konsten. Det är sällsynt att man finner heelern avbildad på äldre målningar. Man tror sig veta, att den funnits i flera hundra år eller kanske mer, men den har också sett olika ut i olika landsändar.
Rasens Namn
Lancashire Heeler är egentligen en urgammal vallhundras från England, men den blev rekonstruerad först på 1970-talet. Namnet Lancashire Heeler blev antaget av den Engelska Kennelklubben, då den ansågs ha varit mest förekommande i just den regionen. Grevskapet Lancashire ligger nordväst om Manchester. Namnet Lancashire Heeler har använts i regionen av invånarna sedan urminnes tider.
Heeler betyder hälbitare och namnet har den fått av att den biter kreaturen i hasorna, "nipping in the heels". Det är framförallt en boskapsvallare som driver djuren framåt.
Rasens ursprungliga färg, svart med röda tecken, eller som vi säger black and tan, tros komma från Manchester Terrier. Kanske har lite terriertemperament insmugit sig den vägen. Heelern levde sitt liv hos bönderna och arbetade som fösare och gårdvar. Det lär ha funnits åtskilliga typer av heelers i olika delar av England. En känd släkting är Welsh Corgi som har sin hemvist i Wales, inte alls långt från Lancashire.
Ursprung och Arbete
Trots sin litenhet, världens minsta vallhund, så är Lancashire Heeler en påskjutande boskapsvallare och då främst för nötkreatur. Den arbetar genom att bita korna i hasorna, och om en ko sparkar efter hunden, så är den mycket snabb att ducka och rulla runt, allt för att undkomma en välriktad kospark. "Nip´n´duck" är ett välkänt uttryck om heeler. Vår ras är alltså en riktig cowboy.
Heeler anses mycket trogen sin ägare och familj. Att jaga sorkar, kaniner och andra mindre djur klarar den galant. Lancashire Heeler är en arbetande hund, en stor hund på korta ben, inte en liten dvärghund, som vi tyvärr ser alltför många av.Heeler måste var stark och uthållig för att klara ett dagsarbete i regn och rusk. Den ska ha en stor bröstkorg med god plats för hjärta och lungor, rejäl benstomme, bra päls, gärna med underull för att hålla kyla och väta borta.
Agility, lydnad, viltspår - det mesta gillar en arbetsglad heeler och den passar utmärkt till detta.
Engelska Lancashire Heelerklubben
1975 bildades klubben av några entusiaster som insåg att denna trevliga ras borde bli officiell och registreras. En stambok startade registeingen fram till 1989 och 1981 godkände Engelska Kennelklubben rasen. Därefter övertog denna organisation registreringen.
På utställningar har rasen gått som "rare breed", vilket betyder ovanlig ras, ända till 1999 då Lancashire Heeler blev officiellt godkänd och därmed fick CC/Certrättigheter. Standarden har blivit reviderad, och nu är även liver and tan en godkänd färg. I den första standardbeskrivningen sa man att heelern endast är black & tan. Vi vet att det finns gula och röda färger, och jag har hört att det även förekommit blå (förmodligen avblekt svart).
Första gången Cert delades ut till en Lancashire Heeler var på Crufts i Birmingham 1999. Idag finns det ett femtontal champions i England.
Sverige
Rasen introducerades 1985 och idag finns ca 1500 registrerade hundar, ca 60-80 födds varje år.
Vad man bör tänka på som valpköpare är att båda föräldrarna är ögonlysta innan parning ua (intyg ej äldre än 1 år) och att valpen är ögonlyst utan anmärkning (ua) före köp. Knälederna på avelshundarna ska också vara undersökta före parning.
DNA test av ögon
Här föreligger en viss förvirring. Många tror de DNA testar för CEA (Collie Eye Abnormaly) vilket är ett samlingsnamn för flera ögonsjukdomar. DNA testen gäller endast CRD men inte COLOMBOM. Tyvärr är Colombon den farligare arten som oftast leder till blindhet, medans Crd sällan påverkar synförmågan. Alltså är vanlig ögonlysning på valp (före 10-11 veckors ålder) fullt till-
räcklig.
